Jag tänker på livet. På hur mycket fint det finns. Jag oroar mig för mina bihålor. Röntgade dem i söndags. Bara in och ut i nån slags maskin. Och så maskinskötarens (sjuksysterns?) min efteråt. Som jag så här i efterhand inbillar mig utryckte medömkan. Att han sett på nån monitor därutanför vilken fantastiskt stor tumör jag hade där inne, men att han inte fick säga något eftersom han inte var läkare. Så tänker jag. Och jag tänker att jag vill inte veta. Jag vill inte få något sånt besked. Jag vill hellre vara oviss och ignorant.
/Lovisa