Är inne i en vardagssnurr nu som känns lagom kul. Å andra sidan kunde man haft det värre. Som vanligt. Läser om vad som händer utanför Gaza och förfasas över hur det kan bli. Galna värld.

Men jag längtar bort. Som man kan göra ibland. Till någonstans där det går lätt att andas och axlarna slappnar av och klockan slutar spela så stor roll. Som till Fårö till exempel. Vi hyrde en sommarstuga där i slutet av september för två år sedan. Det var en så perfekt vecka. Ungen var bebis och höstsolen var så där precis lagom varm, en si så där 17-18 grader om dagarna och man kunde bara ana i luften att hösten skulle marschera fram någon vecka senare. Vi strövade omkring på det folktomma stränderna och i de små skogarna. Jag andades. Lugnt och stilla och jag kommer ihåg att jag tittade ner på ungen i vagnen när vi gick på den lilla landsvägen och jag fylldes av en sådan kärlek till allt att jag nästan ramlade omkull. Sådana där stunder som är så få i livet att man får samla på dem varsamt och högtidligt.

Så dit längtar jag idag. 

Nu. Vidare.

/Annika