Spontana ickeköp, en slags loppispsykos?

Ibland har det hänt att när jag hittat den där speciella och perfekta prylen, så har jag helt nonchalant lämnat den och gått vidare. Jag vet inte vad det är som sker i kroppen och hjärnan men plötsligt så köper jag den bara inte. Det kan vara att den är för billig, liksom för bra. Flera gånger har jag ångrat mina impulsiva icke-köp och vänt tillbaka till ståndet, butiken, bordet. Och såklart har tingesten redan blivit såld till någon annan med bättre vetande.

Är det någon som känner igen sig? Och är det någon som har en förklaring till detta märkliga beteende? Skriv gärna och berätta....

Exempel på ickeköp som jag ångrat är:

 

  • Ulf Lundells svårfunna bild- och diktsamling Det är långt mellan lycka och leda från 1981. Hittad på Hötorgets söndagsloppis för en tia. Fick någon slags blackout och köpte den helt enkelt inte. Ångrade mig när vi kommit in i Pub-huset, vände men den var borta. Har sedan dess aldrig sett någon sådan igen.
  • En liten kopp och ett fat i rött och vitt som skulle passa perfekt i sonens kök. Tyckte 40 kronor var för dyrt av någon anledning. Hittad och ignorerad i en loppislada i Bollnäs, i somras när Annika och jag åkte Tidernas väg.
  • En rosamålad hög byrå för en tjuga på Erikshjälpen i Upplands Bro. Hur DUM får man vara? Letar fortfarande efter en bra byrå till sonen att ha sina kläder i.
  • En ljuvlig tavla, 50x70 med ram av guld och holy Jesus som motiv. Färgglad och vacker. Billig var den också. Men jag…. struntade i den… Jag tror till och med att jag sa nåt i stil med att: den där borde jag ju verkligen köpa, i förbifarten. Snart startade bilen och vi lämnade profant staden utan jesu närvaro.
  • En fantastisk plastfåtölj. Såg, förälskade mig men fick lov att försaka. Platsbristen gjorde sig påmind. 200:- skulle den kostat...


Jag har för övrigt en efterlysning. När jag var barn hade vi en fantastisk salt och peppar-grunka av plast. Man fyllde på med hela pepparkorn och salt och sedan vred man och fick nymald peppar ifrån den. Ni ser den på bilden nedan tillsammans med min mamma. Någon kanske vill sälja sin till mig?

/Lovisa


Kommentarer
Postat av: Annika

jag är ju likadan.

minns du vita medicinskåpet för en tjuga på aktion förra året? och teak sideboardet för en hundring? jag stod helt stum, fick liksom inte upp näven i handen, fick inte fram "jag bjuder 20!". och alla dessa klänningar jag bara struntar i...

/Annika

2010-01-31 @ 09:50:39
Postat av: lovisa

ja va sjutton är problemet?

jag har struntat i en antik spjälsäng också. helt ljuvlig!!

men ditt sideboard tar nog ändå täten. satan va billigt det var. och vi stannade kvar på auktionen just för det... och tänkte att "det blir nog dyrt"..och sen -hundra kronor!!! PANG!!

knäppt? ! =)

2010-01-31 @ 10:54:29
URL: http://www.itsallvintage.webblogg.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

julias vardag

krickelin krickelin

Sammy rose

Sandy in the sky with diamonds

Hanna Hellqvist

Annika Norlin

Extra allt

Fine dage

Johanna VINTAGE

Angle at my table

smilerynker

AprilApril

Isabelles blogg

Doredoris

fingerspitzengefuhl

pellas pärlor

trasselfofs

hannanonien

RSS 2.0