Min morfar skrev alltid med kantiga versaler. Det han skrev var hur man bakade vita pepparkakor eller andra goda matbröd, eller bevingade ord från kalendrar eller fakta som han hört på radion. Hans stora bokstäver gjorde det trångt för de sista orden i recepten att få plats på de små lapparna. Han liksom präntade in bokstäverna till ord utan någon brådska. Skrev gjorde han på baksidan av Dagens Dubbel-lappar.

För när det begav sig var det bara vitt på baksidan av spelarken. Morfar tyckte de var bra att använda som komihåglappar där hemma. Han tog buntvis med sig hem när han varit nere och hängt på Domus. För om Tore inte var hemma, hade han cyklat ner till Domus. Det var där han träffade kompisar och stod och skrattade och skämtade med damerna i kassan.

Han cyklade jämt, Tore. Till Domus för att spela på dubbeln upp till köpcentret på stan för omväxlings skull eller motionscyklade till Bredsand. Tore hade en ljusblå damcykel som knarrade för varje tramptag. Och på styret satt en vit cykelkorg där han körde Domuskassen med mat. Varje dag ställde han  in cykeln i förrådet i radhuslägenheten och det finns fortfarande repor kvar på dörren där på Munksundsgatan från Tores Cresent.

/Lovisa