Som liten, eller egentligen fram till vuxen ålder har jag haft oturen att ständigt bo i någon slags radioskugga. Och dåligt inställda radiokanaler är ungefär lika irriterande som ett raspande cykeldäck. Alltså har jag mött radiofenomenet på allvar först för en handfull år sedan. Och först i vuxen ålder har jag förälskat mig i P3. Mitt sällskap i sommarsolen. Ackompanjerande av mitt utesnickrande. Får mig till skratt och tårar. Den där känslan i kroppen när allt plötsligt känns så rätt och så nu. När hela kroppen ler. Ett stycke mindfulness. En rysning från topp till tå.

 / Lovisa

ps. den fantastiska radion köptes i ladan LATA PIGAN utanför Enköping. Jag bad om en radio som bara skulle spela p3 om som skulle ha bra ljud. Det fick jag. Satan i gatan va bra ljud det är och p3 är den enda inställda kanalen. 200:- kostade den. Senare samma sommar sprang vi på en likadan för 50:-, den har vi hemma i sumpan.