dockan Jonas
Min unge har just döpt sin docka till Jonas efter en av sina favoritvuxna. Dockan Jonas har klänning med hjärtan på och ungen nattar honom och ger honom puss och kram och ett gosedjur att hålla om. Sen måste vi prata tyst och viska för dockan Jonas sover ju. Då måste man vara tyst.
Det är så sablarns fint. Att dockan med hjärtig klänning heter Jonas och att ungen kommit på det alldeles själv. Och jag ryser när jag tänker på att det finns föräldrar som skulle ha sagt "Men lilla vän, dockan kan ju inte heta Jonas, du ser väl att det är en tjej, hon har ju klänning! Med hjärtan på för guds skull!" eller kanske "Leka med dockor!? Det är inget för dig, du är ju kille du gillar inte dockor". För det finns föräldrar som säger sånt, tro mig, jag har träffat en del. Och gissa vad deras barn leker med?
Och jag undrar vad de där föräldrarna är så rädda för. Att ungen ska bli bög? Retad i skolan? Lite egen? Eller kanske helt enkelt bli en bra pappa till en liten unge någongång i framtiden? Och varför tror man att det ena utesluter det andra? Gillar man dockor gillar man inte bilar, gillar man att leka i sitt leksakskök så gillar man inte att spela fotboll och så vidare. Man kan väl för tusan gilla allt det där! Om vi inte hindrar dom vill säga. För det gör vi. Med ord och blickar och kroppsspråk som utstrålar NEJ NEJ min unge måste bli normal, som alla andra, annars är det något fel! Och ungar tar efter de vuxna, de lyder och fogar sig och vips har vi prinsessor och riddare vart är vi än vänder oss och föräldrar som säger MEN DE VALDE DET SJÄLVA, MIN DOTTER ÄÄÄÄÄLSKAR ROSA OCH MIN SON ÄÄÄÄÄÄLSKAR LASERSVÄRD, DET ÄR JU LIKSOM LITE NATURLIGT DET DÄR!
Mitt allra allra bästa lästips är boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två. Den borde delas ut på alla BVC:s runt om i landet och verkligen präntas in i alla föräldrars, förskolelärares, lärares och för all del alla andra vuxnas hjärnor. För vi vuxna är så nedrans bra på att fålla in våra barn i en könsstereotyp värld (jag gör det hela tiden, jag är inte bättre jag!) och boken ger massa tips om hur man kan undvika de värsta fällorna. Läs och ge ditt barn de där 100 möjligeheterna istället för de endaste två. Jag ska fanimej försöka iallafall.
Nu ska jag gå och leka med Jonas och ungen en stund.
/Annika
Word! Som kidsen säger.
Åh jag tycker också att den boken är fantastiskt bra. Full av konkreta tips. Och visst är det skitsvårt, men absolut nödvändigt att försöka.
Hej!
Underbart med en docka som heter Jonas :)! Så rätt!
Barn ska verkligen få välja själva.
Min dotter (som idag är 16) har alltid vägrat flickiga rosa/ röda kläder, inga kjolar eller klänningar, bara sköna kläder. Vilket jag oxå har uppmuntrat. Man ska ha det man trivs i. Så är det än idag, hon har sin egna stil. Sonen (11år)däremot gillar färger och väljer gärna en rosa tröja, inget fel idet. Åven långt hår gillar han. När det gäller leksaker så har dottern alltid varit en pojkflicka och lekt med typiska pojk leksaker och klätrat i träd mm, inga dockor ell vagnar. Sonen är en mjuk kille och lekt med både och, dockor, bilar you name it.
Skulle nåt av barnen bli gay för att jag har låtit dom välja kläder och leksaker som dom gillar så får det väl vara så då. Även fast alla vet att homosexualitet inte sitter i kläderna man bär eller vilka leksaker man har lekt med.
Det är mina barn, dom är människor med en fri vilja och jag älskar dom hur dom än är.
Tack för en underbar blogg! I LOVE IT!!
En dag i somras cyklade min son med min grannes dotter. Hon började gråta när han cyklade fortare än henne. Pappan i familjen skulle trösta och sa "såja, det är så det är. Du MÅSTE lära dig att pojkar ALLTID cyklar fortare än flickor". Då ville jag också gråta. Men istället sa jag "du med dina starka ben cyklar ikapp honom på nolltid". Och det gjorde hon också. HA! Tji fick han!
så sant det där. har en vän vars pojke hade en docka som han kallade Monika! underbart...han ammade dockan oxå:) kul att hitta till dig och att du hittade till mig:)
Bra skrivet!! Jätteviktigt ämne.Mina pojkar har lekt med dockor och jag blir vansinnig när någon ifrågasätter.Helt sjukt hur vi vuxna håller på med killigt och tjejigt.Barn är barn. Jag tycker det är tråkigt att min fyraåring blivit påverkad och vägrar äta på den rosa tallriken.Synd.
Härligt lilla unge (och mammas text förstås). Pappan till ungen hade en docka som hette Johansson efter en favvofröken på dagis. Det hittade han på själv också. dockan var av tyg och hade klänning och fastsydd mössa. Kram
Det är så rätt!Min son Hampus älskade att leka med dockorna när han var liten!Jag uppmuntrade självklart det!Vi måste försöka att inte styra våra barn!idag är min son snart 18 år och är en mycket vidsynt människa!Jag är stolt över det!
