Och klichén om att tiden går så satans snabbt när man får barn stämmer. Imorgon fyller min unge två år och jag kan inte fatta att jag inte har en bebis längre. Jag har istället en unge som säger bebis om andra mindre (och större!) barn. Vad hände liksom.

I helgen hade vi kalas med släkten. När man är två år tackar man nej till tårtan och äter sig mätt på kakor istället. När man är två kan man heller inte riktigt riva upp de fint inslagna paketen. Då är det tur att man har två kusiner som gärna hjälper till. När man är två år blir man överlycklig över sin nya fina Pippi-docka som prompt ska åka med i vagnen varje dag nu. När man är två är man glad och busig och kramig och den allra bästa ungen i världen.

Och när man är en 31-årig förälder till världens bästa unge får man likt Kejsaren av Portugallien ont i hjärtat flera gånger per dag av kärlek till sitt barn. Man blir nästan lite tokig av all kärlek. Och tur är väl det. Så grattis fina unge, imorgon firar vi din två-årsdag.

Kram! / mamma Annika (som du envisas med att kalla pappa och jag älskar dig lite extra för det)