Den här helgen har vi umgåtts med familjen och firat den stundade två-årsdagen. Ja, ungen fyller två och jag fattar inte var all tid tog vägen. Hur som helst dansar vi loss i byggdammet hemma (om tre dagar väntas badrummet vara klart!) till denna jäklarns bra och sommarlovande låt med just Familjen!

Älskar fortfarande den här låten och framförallt hur hon uttalar "kill her" som "kyyl her". Franska Soko med "i'll kill her" alltså.
Trevlig helg! /Annika

Sitter hemma ensam. Eller inte ens hemma. Iallfall. Grannen här där jag är har fest. Med hög musik. Och jag kom på att jag saknar musik så mycket. Den som betydde så mycket. Vet inte vad som hände. Typ livet. Fast det låter ju som en klyscha. En jävla småbarnsmorse-klyscha som jag vägrar ta del av. Så lyssnar. På lite gammalt. Och lite nytt. Helt ensam.
/Annika

Jag är faktiskt lite arg på Frida Hyvönen. I flera år har jag klurat på en roman. Den finns inne i mitt huvud och är ett slags skildring av 1900-talets sista år och 2000-talets första år, om att bo i London och flytta hem och så vidare och bla bla. Ni vet, lite generationsroman så där. I alla fall så släpper Frida Hyvönen en skiva för några år sedan och bom så finns en del av min roman nedgjuten till en endaste liten sång. I en låt får hon ner allt det JAG skulle skriva om staden London, om att bo där, älska staden, bli hatad av den och pojkarna där och så vidare. Skit också tänkte jag! Tur att det är en så satans bra låt och att jag verkligen tycker om allt Frida rör vid, annars hade jag nog skickat typ en bajsbomb till henne. Nu slipper hon det!

Lyssna på en del av "min" roman nedan, hittade bara en knacking live-version men det går ju bra att gå in på Spotify och söka upp den också. Frida Hyvönen med "London" alltså.

/Annika

...det måste man när man hör denna fina sång från nya albumet. Och fina fina bilder på henne får man på köpet. Lovely! Hon spelar på Dramaten den 24:e maj och då ska jag absolut dit, kom ni med!
/Annika

Såna här fina soliga början-på-våren-dagar bör startas upp med lite musik av Doris, inte minst för att hon spelade en stor roll i gårdagens otroligt spännande På spåret-final (japp, I'm a pensionärer yes I am)! gött!
/Annika

Ikväll ska jag få gå och se braiga Beach House på Debaser slussen här i sthlm. Gör det ni med!

Det talas om livets soundtrack. Vad som passar till ens leverne, till ens lynne. Man kan ge sig själv ett obskyrt och udda musikverk och stå fast vid det. Men för mig är det mer komplicerat. Mitt liv har olika slags musik. Det förändras från år till år, från förmiddag till eftermiddag.

På morgonen, i solljus kan mitt liv ackompanjeras av den blandade musik som p3 bjuder på. På landet på verandan om sommaren, eller till frukosten i köket i sumpan. Inte alls min typ av musik alla gånger, utan jag tycker bäst om det sällskapliga pratet. Pratets melodi. Kanske helst och framförallt Henrik Torehammars Brunchrapport, men också Martina, Kodjo och Hanna i morgonpasset, Christer och Morgan i Christer och förstås Kitty i Relationsrådet.



Vid lunch kan jag vrida upp högtalarna och lyssna till Edith Piafs franska stämma. Jag förstår inte ett ord, förutom typ kärlek och liv, men det är vackert. Leonard Cohens och Cat Stevens stämmor får gärna göra oss sällskap på riktigt hög volym i dagsljuset.


På tunnelbanan eller på stan med min Sony Walkman lyssnar jag gärna på M.I.As Paper Planes. Jag ser mig runt omkring och pekar i tankarna på random män under refrängen.

Svenska Akademin och Bob Marley agerar bilmusik på högsta volym under vinterhalvåret då vi kör hästbilen ( den kallas så för att det är en volvo kombi där allt som saknas är att vi borde kliva ur den med ridstövlar, lukta häst och ha bilder på våra hundar i fönstren i bak). Om sommaren, i Amazonens knastriga högtalare finner Nationalteatern eller Ted Gärdestad sin plats.

På spinningpass kan jag tycka att helt obscen musik är bra.
Den mest vidriga popdängan eller rumpvickande och blingade hip hop passar bra. Det ger mig energi och jag trampar på som bara den. Hade jag sett musikvideon på TV skulle jag istället svurit och predikat om den skeva kvinnosynen för storungen, och snabbt zappat vidare.

På Kohpangans strand sjöng David Gray, på cykeltur från Visby till Fårö sjöng Håkan från en kasettspelare i cykelkorgen, under sommarkvällar i Lyckebo skränar vi tillsammans med Tiimo Räsiänen och vitt vin med sockerdricka. Under Lyckebodagar passar det fint med Ulf Lundell på knastrig vinyl. Öppna fönster och trasmattorna på vädring. Med en liten bebis i famnen dansar jag till The Supremes I hear a symphony och sambon min hävdar att Cardigans Youre the storm är vår.

Blandbandet för mitt liv skulle alltså kunna se ut och låta ungefär så här...




Vilket är ditt soundtrack, vilka låtar passar till dina sinnesstämningar?

/Lovisa

Så, vilka band ska vi försöka få till festivalen i år?

/Annika