Lyckebo. En sommarstuga. En plats på jorden där jag trivs. Där jag kan andas bra. Huset är inte alls ett sådant hus som jag får gåshud av. Det är mer känslan av att vara där som pirrar. Vyerna med stugan i ryggen. Kottarna på den glesa gräsmattan och den näringsstjälande björken. Lekstugan och gullvivorna tidig sommar. Vägen ner till den steniga stranden med blålera och grumligt mälarvatten. Till och med mälarvattnet gör mig glad. Och fågelskiten på bryggorna. Det nerklottrade omklädningsrummet, där jag som trettonåring rispade in namn på den pojke jag var hjärteskärande kär i. Snart är det sommar igen. Då flyttar vi ut och andas. / Lovisa