Precis som att folk kan tro att jag inte existerar på grund av frånvaron av foton på mig, så kan en gäst missta oss för att vara extremt kristna. För i vår lägenhet har det spritt sig jesugubbar och Marior med kors och änglar.

Men särskilt religiösa är vi inte. Det vill säga, jag tror inte på någon Gud i himmelen. Blev döpt som barn men det var väl så man gjorde på den tiden. Däremot skulle jag inte döpa mina barn eller gifta mig i kyrkan. Inte gifta mig i över huvud taget, men det är en annan historia.

Jag tycker det är lite buffelåbåg med det här med kyrkliga inblandningar. Om man nu inte är troende, vill säga. För folk gifter sig i kyrkan och döper sina ungar, men kallar sig inte kristna. Vid samtal med prästen ber man henne tala ganska lite om gud och väljer de psalmer som har minst jesusochgud-relaterade ord i sig.

Men konsten är fin. Ikoner och jesubilder är vackra. Madonnor med små barn är fantastiska och jag gillar änglar. På tal om konst så har jag också en kärlek till hötorgskonst med gråtande barn, men det är också en annan historia.

Fast egentligen kanske det inte verkar särskilt kristet. Det kanske är syndigt och profant att ha fler än ett kors i hemmet.Nåväl, vi har en hel del jössar här hemma i varje fall.

 Men räds icke av ondo, ty riket är ditt och saligheten och krispigheten, Amen. (eller hur gick den Linda??)

Eller nåt./ Lovisa