Lycka är att det är lördag. Lyckan är mog framförallt att vara ledig. Och lycka för just min femåring är att då få låna en liten hund. Plötsligt blir ungen som äldre. Rakare i ryggen, konverserar sakligt och sätter på och av kopplet alldeles själv. Väntar i porten medan jag klär på mig.

Jag går bara som en skugga bakom när han promenerar med dvärgsnausern här i Sumpan. Hundlorten får jag dock plocka upp, där går gränsen. Men ungen har aldrig gått så fokuserat framåt, klätt på sig så fort (och självt). Han vill inte lämna tillbaka hunden. I fönstret sitter en av våra katter och tittar. Lite avundsjukt kanske för att han inte får komma ut föränn i sommar på landet.

Den här hunden funkar för oss kattmänniskor, då hon äter kattmat, hänger med våra tre missar och dessutom (enligt en av hennes mattar) mjauar. Jag vet att det inte skulle fungera i längden om vi väl skaffade en hund. Ungen skulle inte lika glatt rasta hunden morgon, middag, kväll.  I regn och rusk. Men lite sådär ibland kanske vi kan få låna den. Och det här dygnet har gjort gott!

/ Lovisa