Vi tar tag i vårat sovrum. Heltäckningsmattan har gjort sitt och tapeterna rivs ned av ett par femåringar.


Med renoveringen har jag blivit ganska proffsig på att spackla. Det är förövrigt ett fantastiskt fenomen, spackel. Supersmart faktsikt. Taket schelackade vi och rollade sedan vitt. Ett vitrollat trätak ger ju ett sånt skönt lugn åt ett sovrum.

Min rosa walkincloset lyser som ett smycke i rummet och väntar på att passa bättre in med renoverat rum. Vi slipar lite på elementet och målar det vitt. Ett stycke vävstol kastas snart ut genom fönstret för att styckas och bli ved till kalla dagar. Till vedspisen, men också till den lilla kamin vi planerar att köpa i sinom tid. Pellets är smart, men doften av ved i eld är svårslaget, trots konkurens av billighet eller effektivitet.

Ett sovrum tar form. Femåringen såpar trägolvet innan sängen bärs in. Och en loppaholics prylar finner sina platser och landar. Och så också jag.


1. Maria och Jebus trängs med BRIO-clown. 2. Och lapptäcket har funnit ro. 3. Härlig plåtlampa vi fått av säljarna till huset mittemot. Också där skulle ett gammalt hem städas ur. En och annan trasmatta och pelargon blev vår. 4. Mormors gamla låda döljer mobilladdare och andra fulheter. 5. En plats för vila och ro 6. En niomånaders marodör som har förmågan att störa punkt 5s innehåll.

1. Gammalt plåtlampefynd, 50:-. 2. Femåringens första riktiga krukblomma som han fick från de säljande grannarna. Å vaouu vilken fin, utropade han och gick stolt hem med den. 3. Ett äppelskåp fick vi påköpet med huset. Passar finfint till det vita. 4. Indiskas underbara hängare vändes uppochned och vips har vi fått fina dörrhantag till garderoberna. 5. En ung pelargon växer sig snart stor. 6. En av ungefär 2000 trasmattor som vi fått med huset, och grannarna mittemot. Underbara färger och alldeles alldeles oanvänd. Tror minsann att tantan haft någon slags vävpsykos. 7. Ett lugn är skapat. 8. Jebus och så den där sista måltiden av gips pryder min sänghalva.

Så likt svalorna bygger vi oss ett bo. Ett steg i taget, och ibland lite här och där. Min renoveringsuniform är kantad med smuts och färg, naglarna är lortiga och fingrarna torra, men jag är glad! Skorstenet är ockuperat av en kajfamilj som också tycks tycka om våran kåk, och det återstår att finurla ut hur vi ska få dem att flytta och bygga sitt bo någon annanstans.

/Lovisa