Jepp jepp. Nu är det dags. Att komma ut. Att erkänna. Vem jag egentligen är. Några av er kanske kommer att bli bestörta. Vad hände med Annika liksom? Andra kommer säga "aha, jag visste det! jag hade det på känn!". För jag kan inte ljuga längre, gömma mig bakom klagolåt, cynism och sura miner. Jag vet, det är bland det mest stötande man kan vara i vårt kära land. Jag vet, en del av er vänner och er som jag inte känner kanske aldrig kommer att vilja prata med mig eller läsa det jag skriver igen.

Men här kommer det: Jag är lycklig! Jag kommer ut som lycklig människa. Och jag trodde det aldrig om mig själv. Kanske inte ni som känner mig heller. Men tusan i gatan det är ju sant!

Även om lycka såklart inte är ett statiskt tillstånd. Jag är inte toklycklig HELA tiden, men på det stora hela, tja rätt så lycklig. För det finns så mycket att vara glad för just nu. Min unge. Min man. Mina fina vänner. Hälsan. Att renoveringen är klar (se bild ovan!). En ny fin kjol från myrorna som får mig att dansa (se bild nedan!). Andra små saker som att fina Maja kommer på besök från Örebro imorgon. Att jag precis köpt Sara Stridsbergs nya bok som nu bara ligger där och väntar på att få bli läst. Det nybakta brödet nere i köket. Solen som lyst på mig hela dagen då jag vårstädat huset. Ni vet, såna små saker.

Så ja, jag är en lycklig människa. Just nu.
/Annika