Det första jag fick till det nya huset. Brevbärarn kom med sin bil ända upp på grusgången vår, och vinkade ut mig. Han varnade att det fanns busungar i kvaretet som gärna satte ut posten-lappen på brevlådan. Och när posten-lappen är ute kallar man på brevbäraren för något ärende. Förr kunde man betala räkningarna på så vis, idag kan man köpa frimärken. Jag blir alldeles nipprig. Det är ju så charmigt och så härligt lantligt. Och jag har kanske inte berättat att affären också lyxar till det med utlämning av varor från systembolaget. Om det vankas fest till helgen ska man senast tisdag lämna spritlistan till frun i butiken och så har man varorna där på torsdagen. Jag förundras över lantlivets ljuspunkter.

Nåväl, brevbäraren kom med ett brev. Från vännen Annika med smultronfrön. Underbara smultron. Bara ordet får mig till leenden. Smaken är gudomlig och blommorna och bären är så underbart somriga. Med en tidigare gåva från Annika, trädgårds"besticken" från Indiska i härligt turkost med blomster, skopade jag i blomjord i lerkrukor och petade ner fröna. Lite vatten och sen ner i mörkret tills det händer nåt. Jag ställde krukorna nere i vårt fina skafferi, som jag nu genast får sån lust att finmåla lite. Nån härlig golvfärg och nytt vitt på hyllorna...

/Lovisa